Bildanalys
Klassificering: Målningen jag valde är en oljemålning som heter Rainy Wedding och är målad av Leonid Afremov. Leonid Afremov är född i Vitryssland och är 62 år gammal. Hans sätt att måla kallas för impressionism. Impressionism uppstod i Frankrike på 1870-talet. Typiskt för impressionism är att målaren skissar direkt med färg, ofta med väldigt grova, synliga penseldrag. Man ser väldigt tydligt vilka som är Leonids målningar, de färgglada prickarna/penseldragen återkommer i alla hans målningar.
Utformning: Nästan i mitten av målningen står ett brudpar och kysser eller kramar varandra. Bruden har en vit klänning på sig och har uppsatt brunt hår. Brudgummen har en vit skjorta, en svart kavaj och svarta byxor. Han har även väldigt mörkt hår. Brudparet är omgivet utav färgglada träd, färgade i alla regnbågens färger, mestadels väldigt varma färger. Till höger i bilden står det tre stycken svarta lyktstolpar som står och lyser. Till vänster står ett lite större, mörk brunt träd utan löv på kvistarna. Marken brudparet står på är en spegelbild av omgivningen. Den är färgglad, från trädens alla färger och man ser också lite utav brudparet och lyktstolparna i marken.
Tolkning: Budskapet med målningen tror jag är att det är väldigt viktigt att ha kärlek i livet och att allt alltid löser sig tillslut. Känslorna jag får från målningen är glädje, frihet och en väldigt romantisk känsla.
Målningen heter ju Rainy Wedding och man koppla namnet till målningen väldigt bra. Eftersom att det är ett brudpar på bilden men också att man ser att marken är som en spegelbild utav omgivningen. Vilket betyder att det har regnat och att det ligger vatten på marken som kan reflektera omgivningen. Jag tycker att brudparet ser väldigt kära ut, man ser att de älskar varandra. Det är en romantisk och fin målning. Jag får känslan av att det är höst. Träden är väldigt färgglada men med mycket rött och orange, vissa av träden har till och med inga löv längre. Lyktstolparna är också tända och bilden är ganska mörk vilket där också kopplar mig till hösten. Namnet på målningen kopplar mig också till hösten. Det regnar mycket och framförallt på hösten.
Jag kan inte riktigt koppla målningen till någon annan men konstnären Francois Nielly och Leonid Afremov har lite samma sätt att måla på. De har ganska samma färgsättning och jobbar med många olika färger. Man ser också penseldragen tydlig i båda konstnärens bilder.
Omdöme: Jag får en känsla utav att de vill fly från sin vanliga värld och starta ett nytt liv tillsammans. De står ensamma i skogen, det känns som att de på något sätt vill fly från människorna i sin omgivning, fly från sin vardag och vara ensamma. Jag tror att de är på väg någonstans men också att de bara lever i nuet och är lyckliga. För när man är kär vill man bara vara med personen man är kär i och tänker bara på personen man är kär i och tänker inte så mycket på allt annat som händer runt omkring.
Känslan av att de vill fly får jag genom att de står ensamma i skogen och jag tror de redan har flytt från själva bröllopet och nu är på väg någon annan stans men nu som man och hustru. De ska starta ett nytt liv tillsammans, ett nytt och bättre liv. Jag ser en positiv framtid för dem. De är glada och trygga tillsammans, två viktiga delar i ett förhållande skulle jag säga.
Klassificering: Målningen jag valde är en oljemålning som heter Rainy Wedding och är målad av Leonid Afremov. Leonid Afremov är född i Vitryssland och är 62 år gammal. Hans sätt att måla kallas för impressionism. Impressionism uppstod i Frankrike på 1870-talet. Typiskt för impressionism är att målaren skissar direkt med färg, ofta med väldigt grova, synliga penseldrag. Man ser väldigt tydligt vilka som är Leonids målningar, de färgglada prickarna/penseldragen återkommer i alla hans målningar.
Utformning: Nästan i mitten av målningen står ett brudpar och kysser eller kramar varandra. Bruden har en vit klänning på sig och har uppsatt brunt hår. Brudgummen har en vit skjorta, en svart kavaj och svarta byxor. Han har även väldigt mörkt hår. Brudparet är omgivet utav färgglada träd, färgade i alla regnbågens färger, mestadels väldigt varma färger. Till höger i bilden står det tre stycken svarta lyktstolpar som står och lyser. Till vänster står ett lite större, mörk brunt träd utan löv på kvistarna. Marken brudparet står på är en spegelbild av omgivningen. Den är färgglad, från trädens alla färger och man ser också lite utav brudparet och lyktstolparna i marken.
Tolkning: Budskapet med målningen tror jag är att det är väldigt viktigt att ha kärlek i livet och att allt alltid löser sig tillslut. Känslorna jag får från målningen är glädje, frihet och en väldigt romantisk känsla.
Målningen heter ju Rainy Wedding och man koppla namnet till målningen väldigt bra. Eftersom att det är ett brudpar på bilden men också att man ser att marken är som en spegelbild utav omgivningen. Vilket betyder att det har regnat och att det ligger vatten på marken som kan reflektera omgivningen. Jag tycker att brudparet ser väldigt kära ut, man ser att de älskar varandra. Det är en romantisk och fin målning. Jag får känslan av att det är höst. Träden är väldigt färgglada men med mycket rött och orange, vissa av träden har till och med inga löv längre. Lyktstolparna är också tända och bilden är ganska mörk vilket där också kopplar mig till hösten. Namnet på målningen kopplar mig också till hösten. Det regnar mycket och framförallt på hösten.
Jag kan inte riktigt koppla målningen till någon annan men konstnären Francois Nielly och Leonid Afremov har lite samma sätt att måla på. De har ganska samma färgsättning och jobbar med många olika färger. Man ser också penseldragen tydlig i båda konstnärens bilder.
Omdöme: Jag får en känsla utav att de vill fly från sin vanliga värld och starta ett nytt liv tillsammans. De står ensamma i skogen, det känns som att de på något sätt vill fly från människorna i sin omgivning, fly från sin vardag och vara ensamma. Jag tror att de är på väg någonstans men också att de bara lever i nuet och är lyckliga. För när man är kär vill man bara vara med personen man är kär i och tänker bara på personen man är kär i och tänker inte så mycket på allt annat som händer runt omkring.
Känslan av att de vill fly får jag genom att de står ensamma i skogen och jag tror de redan har flytt från själva bröllopet och nu är på väg någon annan stans men nu som man och hustru. De ska starta ett nytt liv tillsammans, ett nytt och bättre liv. Jag ser en positiv framtid för dem. De är glada och trygga tillsammans, två viktiga delar i ett förhållande skulle jag säga.
Bildanalys
Klassificering: Double Portrait är ett surrealistiskt fotografi. Det är ett gelatinsilverfotografi som nästan är lika stort som ett A4(29,8 x 23,8 cm). Den skapades 1930 av fransyskan Dora Maar(1907 – 1997). Hon var Pablo Picassos assistent, musa och käresta. Hon var en respekterad konstnär, men stod mycket i Picassos skugga.
Utformning: Fotografiet är svartvit. På bilden ser man en närbild av en person i profil med ett annat ansikte(halva) över som liknar en mask. De två ansiktshalvorna delar på en mun, man ser en näsa och skuggor av en näsa som tillhör ansiktet som liknar en mask. Man ser två olika ögon och ögonbryn, ett på varje ansikte. Sedan ser man även ett öra och hår på ansiktshalvan som liknar en mask. Ansiktsdelen som liknar en mask har en mer utjämnad hy där man inte ser några tydliga ansiktsdrag. Mellan de olika ansiktshalvorna ser man ljusa tunna sträck.
Om man delar bilden på diagonalen från övre högra hörnet till det vänstra nedre hörnen, så märker man att bakgrunden på den högra delen är i en mörkare nyans av grå och den vänstra delen är lite ljusare. På den gråa färgen ser man ett mönster av en ljusare nyans av grå. Bakom ansiktena breder en oval ut sig. Den sträcker sig från ögonbrynet på personen vars ansikte är i profil och täcker den övre halvan av fotografiet. Ovalen är mörk/svart med oregelbundna vita detaljer. Den övre högra delen av ovalen är några nyanser ljusare än resterande ovalen.
Tolkning: Detta fotografi liknar en av Picassos målningar. Han målade ett porträtt av Dora Maar, han målade då två ansiktshalvor som var olika varandra, vilket stämmer överens med ansiktshalvorna i fotografiet i. I hans målning delar även ansiktshalvorna vissa delar som samma näsa, men har två olika ögon.
När jag ser denna bild tänker jag på en kvinna som är rädd för att visa sitt riktiga jag. Därför sätter hon på sig en mask för att inte bli sårad. Hennes min ser nedstämd ut och det tror jag beror på att hon inte får visa sitt riktiga jag. Den mörka bakgrunden styrker även känslan om att hon är nedstämd, för när man är ledsen känns livet grått. Titeln på verket stärker även min tanke efter som det finns två olika ansikten(sidor av en person) i vad som ska likna ett porträtt av samma person.
Omdöme: Jag tror att Dora Maar försöker få fram att man i samhället inte visar sitt riktiga jag för man är rädd för att bli sårad. Istället sätter man istället på en mask för att känna sig accepterad. Under 30-talet då denna bild kom ut var det t.ex. inte okej att vara homosexuell, man fick då som homosexuell gömma sin sexualitet. Man tyckte även att kvinnor stod under mannen, kvinnorna fick inte ha samma jobb som mannen, och det var inte så mycket man kunde göra åt saken, för man hade inte samma system som man har idag.
Detta verk tilltalar mig starkt och jag tycker att detta foto är i dagsläget är väldigt ackurat. För tjejer nuförtiden sminkar sig väldigt mycket för att dölja det som de är mindre nöjda med. Sminket blir som ett skydd/mask mot verkligheten och människorna runt omkring. Om en person inte tycker om sminket tar man det inte lika personligt eftersom att det inte är en del av sig själv. Nu förtiden blir tjejer väldigt pressade att se ut på ett visst sätt, vissa känner inte igen sig själva under masken. Detta verk talar starkt till mig för den visar hur en tjej känner sig under masken.
Klassificering: Double Portrait är ett surrealistiskt fotografi. Det är ett gelatinsilverfotografi som nästan är lika stort som ett A4(29,8 x 23,8 cm). Den skapades 1930 av fransyskan Dora Maar(1907 – 1997). Hon var Pablo Picassos assistent, musa och käresta. Hon var en respekterad konstnär, men stod mycket i Picassos skugga.
Utformning: Fotografiet är svartvit. På bilden ser man en närbild av en person i profil med ett annat ansikte(halva) över som liknar en mask. De två ansiktshalvorna delar på en mun, man ser en näsa och skuggor av en näsa som tillhör ansiktet som liknar en mask. Man ser två olika ögon och ögonbryn, ett på varje ansikte. Sedan ser man även ett öra och hår på ansiktshalvan som liknar en mask. Ansiktsdelen som liknar en mask har en mer utjämnad hy där man inte ser några tydliga ansiktsdrag. Mellan de olika ansiktshalvorna ser man ljusa tunna sträck.
Om man delar bilden på diagonalen från övre högra hörnet till det vänstra nedre hörnen, så märker man att bakgrunden på den högra delen är i en mörkare nyans av grå och den vänstra delen är lite ljusare. På den gråa färgen ser man ett mönster av en ljusare nyans av grå. Bakom ansiktena breder en oval ut sig. Den sträcker sig från ögonbrynet på personen vars ansikte är i profil och täcker den övre halvan av fotografiet. Ovalen är mörk/svart med oregelbundna vita detaljer. Den övre högra delen av ovalen är några nyanser ljusare än resterande ovalen.
Tolkning: Detta fotografi liknar en av Picassos målningar. Han målade ett porträtt av Dora Maar, han målade då två ansiktshalvor som var olika varandra, vilket stämmer överens med ansiktshalvorna i fotografiet i. I hans målning delar även ansiktshalvorna vissa delar som samma näsa, men har två olika ögon.
När jag ser denna bild tänker jag på en kvinna som är rädd för att visa sitt riktiga jag. Därför sätter hon på sig en mask för att inte bli sårad. Hennes min ser nedstämd ut och det tror jag beror på att hon inte får visa sitt riktiga jag. Den mörka bakgrunden styrker även känslan om att hon är nedstämd, för när man är ledsen känns livet grått. Titeln på verket stärker även min tanke efter som det finns två olika ansikten(sidor av en person) i vad som ska likna ett porträtt av samma person.
Omdöme: Jag tror att Dora Maar försöker få fram att man i samhället inte visar sitt riktiga jag för man är rädd för att bli sårad. Istället sätter man istället på en mask för att känna sig accepterad. Under 30-talet då denna bild kom ut var det t.ex. inte okej att vara homosexuell, man fick då som homosexuell gömma sin sexualitet. Man tyckte även att kvinnor stod under mannen, kvinnorna fick inte ha samma jobb som mannen, och det var inte så mycket man kunde göra åt saken, för man hade inte samma system som man har idag.
Detta verk tilltalar mig starkt och jag tycker att detta foto är i dagsläget är väldigt ackurat. För tjejer nuförtiden sminkar sig väldigt mycket för att dölja det som de är mindre nöjda med. Sminket blir som ett skydd/mask mot verkligheten och människorna runt omkring. Om en person inte tycker om sminket tar man det inte lika personligt eftersom att det inte är en del av sig själv. Nu förtiden blir tjejer väldigt pressade att se ut på ett visst sätt, vissa känner inte igen sig själva under masken. Detta verk talar starkt till mig för den visar hur en tjej känner sig under masken.
Bildanalys
Klassificering: Peaceable Kingdom målades av Edward Hicks omkring år 1830. Stilen är naiv, primitiv. Edward Hicks föddes 1780 i Pennsylvania. Han var kväkare, troende kristen. Målningen är religiöst inspirerad. Hicks målade över hundra olika versioner av sin numera världskända målning mellan 1820 och sin död år 1849. Tavlan är en oljemålning på canvasduk. Den är 70x94 centimeter. Målningen hänger på National Gallery of Art i Washington.
Utformning: På bilden finns ett landskap. Man ser bort i en fjord. Det finns vatten och berg och ovanför bergen ser man en rosaskiftande himmel och stora moln. På en gräsbevuxen klippa, en bit bort, ovanför vattnet står en grupp människor från olika kulturer. De gör något tillsammans, umgås med varandra. I förgrunden finns djur. Både vilda och tama djur. Bland dem finns barn. Människor, lejon, lamm, björnar och oxar ligger eller står där tillsammans. Runt omkring finns lite träd och växter. Bilden är ganska färgglad. Vissa av människorna har på sig färggranna kläder och träden och växterna är gröna eller gröngula, som en sommardag. Formerna är naturliga, inte målade med mått och linjal. Man ser inte penseldragen, målningen är väldigt detaljrik och hade nästan sett ut som ett fotografi om den nu inte hade varit så naiv. Bilden ser gammal ut. Som om den har stått länge och färgen har torkat sönder och spruckit.
Tolkning: Jag känner lugn när jag ser bilden. Jag får känslan av en värld där alla kan komma överens. Människor och djur från olika platser lever på samma villkor. Bilden är ganska entydig tycker jag, den heter ju Peaceable Kingdom liksom. Men man kan nog hitta på vilken historia som helst till bilden, kanske ser man raka motsatsen. Att det är som ett gladiatorspel, att man har tvingat ihop djuren och att de vilken sekund som helst ska attackera varandra. Men det beror väl lite hur man är som person också. Hur man tolkar en bild beror delvis på hur man mår och känner sig. Jag tror iallafall att budskapet är att alla ska kunna leva tillsammans i fred. Jag tror att tanken med målningen är paradiset, i och med att Hicks var väldigt religiös. Kanske är barnen änglar, även med tanke på hur de är klädda. Hade det varit vanliga barn hade de nog varit med resten av människorna. Är det vanliga barn är bilden dock lättare att tolka, för då betyder det ju att djuren inte är rädda för människorna och tvärt om. Är det änglar kan man däremot förstå hur Hicks tänkte då han målade tavlan, då är det ju inte så konstigt att allt är frid och fröjd kan man tänka. Jag tycker att en tavla var ett roligt sätt att få fram budskapet. Hicks hade lika gärna kunnat skriva en dikt eller en sång och förmedla sitt budskap på det sättet. Men en bild säger mer än tusen ord, eller hur? Så tänker väl alla konstnärer. Jag skulle absolut vilja leva i världen som Hicks bokstavligt talat målar upp framför oss. Med så mycket krig och hemskheter som pågår i världen just nu känns bilden väldigt aktuell. Kanske hade Tellus varit The Peaceable Kingdom om alla bara hade kommit överens.
Omdöme: Jag tycker väldigt mycket om målningen. Trots att jag är så mycket ateist man kan vara så kan jag se en tanke bakom det hela. Den är vacker. Det finns så mycket detaljer, trots att den är lite barnslig. Som en bild tagen ur en gammal barnbok, en bok som finns hos mormor och morfar liksom, en som handlar om Lena och Gustav som hamnade i en värld där alla var vänner och sedan reste de hem och gjorde sin egen värld bättre. Jag tycker om att det är så mycket natur i bilden. Edward Hicks var en naturvän kan jag tänka mig, vilket återigen förmodligen beror på religionen. Det att djuren är tillsammans utan att försöka äta upp varandra får mig å andra sidan att bli lite irriterad. Det finns något som heter näringskedja av en anledning. Jag undrar vad rovdjuren livnär sig på om de inte äter andra djur. Oxarna står och tuggar på någon växt, men det är ju helt normalt. Kanske är det så enkelt att i idealvärlden lever alla i fred och föda är inget man behöver tänka på. Tanken var god, och det är väl lite som det är med musik, texten är inte alltid helt sammanhängande och genomtänkt.
Klassificering: Peaceable Kingdom målades av Edward Hicks omkring år 1830. Stilen är naiv, primitiv. Edward Hicks föddes 1780 i Pennsylvania. Han var kväkare, troende kristen. Målningen är religiöst inspirerad. Hicks målade över hundra olika versioner av sin numera världskända målning mellan 1820 och sin död år 1849. Tavlan är en oljemålning på canvasduk. Den är 70x94 centimeter. Målningen hänger på National Gallery of Art i Washington.
Utformning: På bilden finns ett landskap. Man ser bort i en fjord. Det finns vatten och berg och ovanför bergen ser man en rosaskiftande himmel och stora moln. På en gräsbevuxen klippa, en bit bort, ovanför vattnet står en grupp människor från olika kulturer. De gör något tillsammans, umgås med varandra. I förgrunden finns djur. Både vilda och tama djur. Bland dem finns barn. Människor, lejon, lamm, björnar och oxar ligger eller står där tillsammans. Runt omkring finns lite träd och växter. Bilden är ganska färgglad. Vissa av människorna har på sig färggranna kläder och träden och växterna är gröna eller gröngula, som en sommardag. Formerna är naturliga, inte målade med mått och linjal. Man ser inte penseldragen, målningen är väldigt detaljrik och hade nästan sett ut som ett fotografi om den nu inte hade varit så naiv. Bilden ser gammal ut. Som om den har stått länge och färgen har torkat sönder och spruckit.
Tolkning: Jag känner lugn när jag ser bilden. Jag får känslan av en värld där alla kan komma överens. Människor och djur från olika platser lever på samma villkor. Bilden är ganska entydig tycker jag, den heter ju Peaceable Kingdom liksom. Men man kan nog hitta på vilken historia som helst till bilden, kanske ser man raka motsatsen. Att det är som ett gladiatorspel, att man har tvingat ihop djuren och att de vilken sekund som helst ska attackera varandra. Men det beror väl lite hur man är som person också. Hur man tolkar en bild beror delvis på hur man mår och känner sig. Jag tror iallafall att budskapet är att alla ska kunna leva tillsammans i fred. Jag tror att tanken med målningen är paradiset, i och med att Hicks var väldigt religiös. Kanske är barnen änglar, även med tanke på hur de är klädda. Hade det varit vanliga barn hade de nog varit med resten av människorna. Är det vanliga barn är bilden dock lättare att tolka, för då betyder det ju att djuren inte är rädda för människorna och tvärt om. Är det änglar kan man däremot förstå hur Hicks tänkte då han målade tavlan, då är det ju inte så konstigt att allt är frid och fröjd kan man tänka. Jag tycker att en tavla var ett roligt sätt att få fram budskapet. Hicks hade lika gärna kunnat skriva en dikt eller en sång och förmedla sitt budskap på det sättet. Men en bild säger mer än tusen ord, eller hur? Så tänker väl alla konstnärer. Jag skulle absolut vilja leva i världen som Hicks bokstavligt talat målar upp framför oss. Med så mycket krig och hemskheter som pågår i världen just nu känns bilden väldigt aktuell. Kanske hade Tellus varit The Peaceable Kingdom om alla bara hade kommit överens.
Omdöme: Jag tycker väldigt mycket om målningen. Trots att jag är så mycket ateist man kan vara så kan jag se en tanke bakom det hela. Den är vacker. Det finns så mycket detaljer, trots att den är lite barnslig. Som en bild tagen ur en gammal barnbok, en bok som finns hos mormor och morfar liksom, en som handlar om Lena och Gustav som hamnade i en värld där alla var vänner och sedan reste de hem och gjorde sin egen värld bättre. Jag tycker om att det är så mycket natur i bilden. Edward Hicks var en naturvän kan jag tänka mig, vilket återigen förmodligen beror på religionen. Det att djuren är tillsammans utan att försöka äta upp varandra får mig å andra sidan att bli lite irriterad. Det finns något som heter näringskedja av en anledning. Jag undrar vad rovdjuren livnär sig på om de inte äter andra djur. Oxarna står och tuggar på någon växt, men det är ju helt normalt. Kanske är det så enkelt att i idealvärlden lever alla i fred och föda är inget man behöver tänka på. Tanken var god, och det är väl lite som det är med musik, texten är inte alltid helt sammanhängande och genomtänkt.
Bildanalys
Klassificering: Målningen Compassion är gjord av den franska konstnären William-Adoplhe Bouguereau. Han föddes den 30 November 1825 i La Rochelle, Frankrike och dog den 19 Augusti 1905. Det är en oljemålning och han använde sig av oljefärg och målade på en duk. Målningen är från 1897 och symboliserar realismen på den tiden. Den är 2,61 m x 1,2 m stor och befinner sig just nu i konstmuseet Musée d’Orsay i Paris, Frankrike.
Utformning: På bilden ser jag en man som hänger på ett kors med hans huvud lutandes åt höger. Hans händer är fastspikade på korsets vågräta planka och hans fötter är fastspikade på den nedre delen av den lodräta plankan. Ovanför hans huvud hänger en lapp. Det rinner blod ur hans händer och fötter och han har en vit tygremsa som är lindad runt hans höfter som täcker hans kön. Bredvid honom åt höger kramar en man om honom med ena hans hand och håller ett kors över axeln med hans andra hand. Han har på sig en beige vit klänning med en svart tygremsa lindad runt hans midja. Bakom dem två så finns det ett mörkt moln.
Tolkning: När jag tittar på bilden känner jag mig ledsen, medlidande och lite arg. Jag tror att konstnären försöker uppnå dessa känslor eller liknande i alla fall för att få en att inse hur det var just att leva då eller vara där just i det momentet. Jag tror att han vill få fram en så realistisk bild som möjligt av vad han och andra tror det såg ut då. Självklart så ser man att han har målat Jesus som hängde på korset och som fick lida för att våra synder skulle glömmas och folk skulle starta om på nytt. Den här målningen är ju inte den enda som handlar om Jesus. Det finns ju även ”Jesus helar den förlamade mannen”, en målning som är gjord av Jacopo Palma il Giovane. Båda konstnärerna försöker förmedla ett meddelande med målningarna, dem vill visa att Jesus var en man som brydde sig om människan, som gjorde allt för att alla skulle ha det bra. Den ena visar honom lida för folkets skull och en visar honom hela en förlamad man liksom. Dessutom har vi ju också den ”Sista måltiden” som är väldigt beröm och som också handlar om att Jesus delar på all mat och dryck så att alla kan få och att dem ska vara lyckliga.
Omdöme: Själv tycker jag att bilden är väldigt väl målad och att den är realistisk. Den tekniken han använde gjorde att allting såg så realistiskt ut och skuggorna är målade på rätt sätt för att få den 3D-effekten. Bakgrunden är också bra målad för att få in rätt känsla i bilden. Själv så har jag haft väldigt svårt och fram skuggorna på rätt sätt för att få bilder att se så realistiska som möjligt. Det är svårt att få den här mjuka övergången från mörkt till ljust i en skugga. Däremot känns bakgrunden i bilden lite oklar. Man vet riktigt inte vart dem är, hur det kan ha sett ut runtomkring dem, utan det är bara en slät platt mark bakom dem. Om det kanske hade funnits lite fler detaljer som kanske skulle ha utmärkt platsen hade man kanske fått en lite klarare bild av vart/hur det kan ha sett ut just i detalj.
Klassificering: Målningen Compassion är gjord av den franska konstnären William-Adoplhe Bouguereau. Han föddes den 30 November 1825 i La Rochelle, Frankrike och dog den 19 Augusti 1905. Det är en oljemålning och han använde sig av oljefärg och målade på en duk. Målningen är från 1897 och symboliserar realismen på den tiden. Den är 2,61 m x 1,2 m stor och befinner sig just nu i konstmuseet Musée d’Orsay i Paris, Frankrike.
Utformning: På bilden ser jag en man som hänger på ett kors med hans huvud lutandes åt höger. Hans händer är fastspikade på korsets vågräta planka och hans fötter är fastspikade på den nedre delen av den lodräta plankan. Ovanför hans huvud hänger en lapp. Det rinner blod ur hans händer och fötter och han har en vit tygremsa som är lindad runt hans höfter som täcker hans kön. Bredvid honom åt höger kramar en man om honom med ena hans hand och håller ett kors över axeln med hans andra hand. Han har på sig en beige vit klänning med en svart tygremsa lindad runt hans midja. Bakom dem två så finns det ett mörkt moln.
Tolkning: När jag tittar på bilden känner jag mig ledsen, medlidande och lite arg. Jag tror att konstnären försöker uppnå dessa känslor eller liknande i alla fall för att få en att inse hur det var just att leva då eller vara där just i det momentet. Jag tror att han vill få fram en så realistisk bild som möjligt av vad han och andra tror det såg ut då. Självklart så ser man att han har målat Jesus som hängde på korset och som fick lida för att våra synder skulle glömmas och folk skulle starta om på nytt. Den här målningen är ju inte den enda som handlar om Jesus. Det finns ju även ”Jesus helar den förlamade mannen”, en målning som är gjord av Jacopo Palma il Giovane. Båda konstnärerna försöker förmedla ett meddelande med målningarna, dem vill visa att Jesus var en man som brydde sig om människan, som gjorde allt för att alla skulle ha det bra. Den ena visar honom lida för folkets skull och en visar honom hela en förlamad man liksom. Dessutom har vi ju också den ”Sista måltiden” som är väldigt beröm och som också handlar om att Jesus delar på all mat och dryck så att alla kan få och att dem ska vara lyckliga.
Omdöme: Själv tycker jag att bilden är väldigt väl målad och att den är realistisk. Den tekniken han använde gjorde att allting såg så realistiskt ut och skuggorna är målade på rätt sätt för att få den 3D-effekten. Bakgrunden är också bra målad för att få in rätt känsla i bilden. Själv så har jag haft väldigt svårt och fram skuggorna på rätt sätt för att få bilder att se så realistiska som möjligt. Det är svårt att få den här mjuka övergången från mörkt till ljust i en skugga. Däremot känns bakgrunden i bilden lite oklar. Man vet riktigt inte vart dem är, hur det kan ha sett ut runtomkring dem, utan det är bara en slät platt mark bakom dem. Om det kanske hade funnits lite fler detaljer som kanske skulle ha utmärkt platsen hade man kanske fått en lite klarare bild av vart/hur det kan ha sett ut just i detalj.
Bildanalys
Leonid Afremov. Freshness of Cold
Klassificering: Leonid Afremov föddes 1955 i Vitryssland. När han målar använder han sig av en palettkniv och olja. Han målar främst landskap, stadsbilder, havslandskap, blommor och porträtt. Hans arbeten är också väldigt färgstarka och politiskt neutrala. Hans målningar är inte stötande för någon eller skickar dolda meddelanden. Målningarna speglar oftast personliga minnen och känslor.
Utformning: På bilden finns en allé och där går en man och en kvinna armkrok, det ser ut att vara ett par. Kvinnan har en röd kappa på sig med ett par blåa byxor och mannen har en brunfärgad jacka med ett par svarta byxor. Det är kväll för det är mörkt ute, den enda belysningen som finns är gatlamporna som finns utmed allén. Lamporna intill allén ger en gul belysning. En bit fram vid allén på höger sida finns en stor brun byggnad. Den sista biten längst upp på byggnaden syns inte, det är några träd i vägen. I en del fönster så är det ljus i rummet men i nästan alla fönster så är de mörkt. Det har regnat innan på dagen för på allén ligger det vatten, det syns för naturen speglas i vattnet på vägen på allén. Det är på väg att bli höst för en del löv på träden är gula och orangea, men det ligger inga löv på marken. Träden är fluffiga av alla löv. Från himlen så kommer ett vitt ljus som lyser igenom löven från träden, ljuset har samma färg som månens ljus. Bilden är också tagen bakifrån. Träden på vänster sida har sina blad längre upp på trädens stam medan träden på vänster sida har sina blad ända längst ner på stammen.
Tolkning: Bilden kan tolkas på olika sätt. Bilden kan kopplas till dagens samhälle. Miljön på bilden är den samma som i verkligheten här idag. Trädens blad till exempel är gula och orangea vilket kan betyda att alla årstider finns, det kan då vara i Sverige som bilden utspelar sig. Det kan förkomma olika känslor beroende på hur man ser på bilden. Man kan se sorg, ilska, avundsjuka, glädje och medkänsla, frihet m.m.
Alla dessa känslor kan man koppla till varandra till exempel kan man känna sorg för man är avundsjuk på det lyckliga paret på bilden. Ilska kan också förkomma genom avundsjuka. Man kan också känna glädje av att paret är lyckliga och man har medkänsla med dem. Man kan också bli glad av alla härliga starka höstfärger.
Ett budskap som finns i bilden kan vara flera olika saker men ett exempel på det är att man ska ta hand om varandra, det ser paret ut att göra.
Omdöme: Jag valde bilden för jag älskar alla färger som Leonid har använt sig av, jag gillar också designen med palettkniven och oljan. Han för medlar känslorna mycket tydligare genom att använda mycket färg. Bilden kopplar jag till mitt eget liv. Alla har vi någon gång haft dessa känslor. Bilden kopplar jag till hösten. Den här mysiga känslan av alla höstfärger och umgås med dem man älskar.
Leonid Afremov. Freshness of Cold
Klassificering: Leonid Afremov föddes 1955 i Vitryssland. När han målar använder han sig av en palettkniv och olja. Han målar främst landskap, stadsbilder, havslandskap, blommor och porträtt. Hans arbeten är också väldigt färgstarka och politiskt neutrala. Hans målningar är inte stötande för någon eller skickar dolda meddelanden. Målningarna speglar oftast personliga minnen och känslor.
Utformning: På bilden finns en allé och där går en man och en kvinna armkrok, det ser ut att vara ett par. Kvinnan har en röd kappa på sig med ett par blåa byxor och mannen har en brunfärgad jacka med ett par svarta byxor. Det är kväll för det är mörkt ute, den enda belysningen som finns är gatlamporna som finns utmed allén. Lamporna intill allén ger en gul belysning. En bit fram vid allén på höger sida finns en stor brun byggnad. Den sista biten längst upp på byggnaden syns inte, det är några träd i vägen. I en del fönster så är det ljus i rummet men i nästan alla fönster så är de mörkt. Det har regnat innan på dagen för på allén ligger det vatten, det syns för naturen speglas i vattnet på vägen på allén. Det är på väg att bli höst för en del löv på träden är gula och orangea, men det ligger inga löv på marken. Träden är fluffiga av alla löv. Från himlen så kommer ett vitt ljus som lyser igenom löven från träden, ljuset har samma färg som månens ljus. Bilden är också tagen bakifrån. Träden på vänster sida har sina blad längre upp på trädens stam medan träden på vänster sida har sina blad ända längst ner på stammen.
Tolkning: Bilden kan tolkas på olika sätt. Bilden kan kopplas till dagens samhälle. Miljön på bilden är den samma som i verkligheten här idag. Trädens blad till exempel är gula och orangea vilket kan betyda att alla årstider finns, det kan då vara i Sverige som bilden utspelar sig. Det kan förkomma olika känslor beroende på hur man ser på bilden. Man kan se sorg, ilska, avundsjuka, glädje och medkänsla, frihet m.m.
Alla dessa känslor kan man koppla till varandra till exempel kan man känna sorg för man är avundsjuk på det lyckliga paret på bilden. Ilska kan också förkomma genom avundsjuka. Man kan också känna glädje av att paret är lyckliga och man har medkänsla med dem. Man kan också bli glad av alla härliga starka höstfärger.
Ett budskap som finns i bilden kan vara flera olika saker men ett exempel på det är att man ska ta hand om varandra, det ser paret ut att göra.
Omdöme: Jag valde bilden för jag älskar alla färger som Leonid har använt sig av, jag gillar också designen med palettkniven och oljan. Han för medlar känslorna mycket tydligare genom att använda mycket färg. Bilden kopplar jag till mitt eget liv. Alla har vi någon gång haft dessa känslor. Bilden kopplar jag till hösten. Den här mysiga känslan av alla höstfärger och umgås med dem man älskar.
Bildanalys
Klassificering: Konstnären heter Louay Kayyali. Han levde mellan 1934-1978. Han var en konstnär från Syrien. Hans konstverk var inom inriktningen expressionismen. 1972 målade han ’Sleeping boy’. Hans målning ’Sleeping Boy’ är ett noggrant målat verk. Han har använt sig av olja som han målade på en duk. Många utav hans verk är på ensamma barn eller vuxna.
Utformning: Konstverket är på en liten pojke som ligger på marken med en låda framför sig. Pojken har blåa kläder, lite slitna. Han ligger ihopkrupen med högra handen framför ansiktet. Håret är brunt och hans hy är lite åt de bruna hållet. Bakgrunden är gråaktig och han ligger på marken vid kanten mellan vägg och golv. Lådan framför honom är tom. Färgen verkar vara lite dyster, att man ska få in mer känslor än om man hade andra kulörer, så hade vi inte fått samma känslor.
Tolkning: När jag tittar på verket så tänker jag på ordet hemlös. Han ser ensam ut och vill gömma sig för omgivningen. Men han vill ändå synas så andra kanske ska tycka synd om honom. Han ligger på marken, kanske för att han inte har något hem. Jag tror att konstnären försöker att visa hur det är för barn som är rädda. Att han är ihopkrupen är ett tecken på rädsla. Det kan vara från krig och att föräldrarna inte längre finns. Att lådan är tom kan vara att människor bara går förbi utan att möta med blicken eller inte göra någonting som om pojken inte existerar eller saknar värde. Att konstnären är ifrån Syrien gör konstverket mer känslosamt. Han kan lika väl ha målat sig själv när han var liten, att det är han på bilden.
Omdöme: Jag tycker att konstverket är medlidande. Man kan nästan känna hur det kan vara för vissa barn som är tvungna att tigga för att försörja sig. Jag har varit på en plats där människorna blev utfrysta, ensamma osv. Det här verket påminner om det. Att barn inte får bo hos någon utan att de lämnas på gatan. Att de växer upp med oro och rädsla och inte trygghet. Platsen jag var på var ett koncentrationsläger i Tyskland där man behandlades som om man inte hade något värde.
Klassificering: Konstnären heter Louay Kayyali. Han levde mellan 1934-1978. Han var en konstnär från Syrien. Hans konstverk var inom inriktningen expressionismen. 1972 målade han ’Sleeping boy’. Hans målning ’Sleeping Boy’ är ett noggrant målat verk. Han har använt sig av olja som han målade på en duk. Många utav hans verk är på ensamma barn eller vuxna.
Utformning: Konstverket är på en liten pojke som ligger på marken med en låda framför sig. Pojken har blåa kläder, lite slitna. Han ligger ihopkrupen med högra handen framför ansiktet. Håret är brunt och hans hy är lite åt de bruna hållet. Bakgrunden är gråaktig och han ligger på marken vid kanten mellan vägg och golv. Lådan framför honom är tom. Färgen verkar vara lite dyster, att man ska få in mer känslor än om man hade andra kulörer, så hade vi inte fått samma känslor.
Tolkning: När jag tittar på verket så tänker jag på ordet hemlös. Han ser ensam ut och vill gömma sig för omgivningen. Men han vill ändå synas så andra kanske ska tycka synd om honom. Han ligger på marken, kanske för att han inte har något hem. Jag tror att konstnären försöker att visa hur det är för barn som är rädda. Att han är ihopkrupen är ett tecken på rädsla. Det kan vara från krig och att föräldrarna inte längre finns. Att lådan är tom kan vara att människor bara går förbi utan att möta med blicken eller inte göra någonting som om pojken inte existerar eller saknar värde. Att konstnären är ifrån Syrien gör konstverket mer känslosamt. Han kan lika väl ha målat sig själv när han var liten, att det är han på bilden.
Omdöme: Jag tycker att konstverket är medlidande. Man kan nästan känna hur det kan vara för vissa barn som är tvungna att tigga för att försörja sig. Jag har varit på en plats där människorna blev utfrysta, ensamma osv. Det här verket påminner om det. Att barn inte får bo hos någon utan att de lämnas på gatan. Att de växer upp med oro och rädsla och inte trygghet. Platsen jag var på var ett koncentrationsläger i Tyskland där man behandlades som om man inte hade något värde.
Bildanalys
Klassificering:
René Margritt föddes 21 november 1898 i Lessines och dog i Bryssel 15 augusti 1967. Dödsorsaken visade sig vara cancer i bukspottskörteln. Magritte hade en svår uppväxt då hans mor flera gånger försökte att ta sitt liv för att till slut lyckas, då var Magritte bara 13 år.
Margritte började sin karriär med att ha starka intryck av futurismen och kubismen. Med övergick sedan till surrealismen där han har haft störst framgång. Men hans verk slog inte igenom förrän efter andra världskriget på en utställning i New York.
Utformning: Bilden föreställer en man som står framför en klädhängare. På hängaren hänger det en hatt, ett paraply och två ansikten. Ansiktena hänger alltså på en klädkrok som om det vore masker. Mannen står med ryggen mot den som tittar på målningen med handen utsträckt mot hängaren med det glada ansiktet på. Han har en vit skjorta och en svart kavaj på sig. Bakgrunden är en blå himmel med moln på. Men bakgrunden är ganska intetsägande, det vill säga att mannen och klädkrokarna är i centrum för bilden.
Tolkning:Jag tror att Magritte vill förmedla ett budskap om att alla inte alltid är vad dem ser ut att vara. Att man ibland tar på sig en ”mask”. Jag kan ganska lätt dra paralleller till hur samhället ser ut idag. Folk har höga krav på alla andra och att man måste hålla humöret uppe. Att många fejkar och egentligen mår dåligt psykiskt. T.ex. att man ofta säger att man mår bra när någon frågar för att man inte vil förklara hur det ligger till.
Ett konstverk jag tycker liknar detta är Magrittes verk ”lovers” som föreställer två människor, en man och en kvinna som kysser varandra men de har vita skynken över sina ansikten. Jag tycker att de påminner om varandra då båda bilderna ger känslan av att man döljer vem man är. I konstverket ”lovers” döljer man sitt ansikte med ett skynke och i ”social construction of reality” i form av en ”mask”.
Omdöme: Jag kan relatera till bilden väldigt lätt. Jag mår väldigt dåligt i vissa perioder som börjar komma oftare. Men det är inte många som känner till det, för att jag tar på mig en ”mask” för jag inte vill visa det. Jag tror att det är många som känner likadant för att man vill verka normal.
Jag tycker att det är bra att Magritte har målat en sådan här bild. Att han vågar ta upp ett sådant känsligt ämne så tidigt, jag menar det är fortfarande tabu att prata om att man mår dåligt. Men han tog upp det på det tidiga 1900-talet.
Jag får en känsla av sorg. Att man ”måste” ta på sig en mask och låtsas för att man är rädd vad andra tycker och jag tycker att det är konstigt att det skall vara så. Samt en känsla av glädje för att man känner att man inte är ensam om att fejka utan att det finns fler som mår likadant.
Klassificering:
René Margritt föddes 21 november 1898 i Lessines och dog i Bryssel 15 augusti 1967. Dödsorsaken visade sig vara cancer i bukspottskörteln. Magritte hade en svår uppväxt då hans mor flera gånger försökte att ta sitt liv för att till slut lyckas, då var Magritte bara 13 år.
Margritte började sin karriär med att ha starka intryck av futurismen och kubismen. Med övergick sedan till surrealismen där han har haft störst framgång. Men hans verk slog inte igenom förrän efter andra världskriget på en utställning i New York.
Utformning: Bilden föreställer en man som står framför en klädhängare. På hängaren hänger det en hatt, ett paraply och två ansikten. Ansiktena hänger alltså på en klädkrok som om det vore masker. Mannen står med ryggen mot den som tittar på målningen med handen utsträckt mot hängaren med det glada ansiktet på. Han har en vit skjorta och en svart kavaj på sig. Bakgrunden är en blå himmel med moln på. Men bakgrunden är ganska intetsägande, det vill säga att mannen och klädkrokarna är i centrum för bilden.
Tolkning:Jag tror att Magritte vill förmedla ett budskap om att alla inte alltid är vad dem ser ut att vara. Att man ibland tar på sig en ”mask”. Jag kan ganska lätt dra paralleller till hur samhället ser ut idag. Folk har höga krav på alla andra och att man måste hålla humöret uppe. Att många fejkar och egentligen mår dåligt psykiskt. T.ex. att man ofta säger att man mår bra när någon frågar för att man inte vil förklara hur det ligger till.
Ett konstverk jag tycker liknar detta är Magrittes verk ”lovers” som föreställer två människor, en man och en kvinna som kysser varandra men de har vita skynken över sina ansikten. Jag tycker att de påminner om varandra då båda bilderna ger känslan av att man döljer vem man är. I konstverket ”lovers” döljer man sitt ansikte med ett skynke och i ”social construction of reality” i form av en ”mask”.
Omdöme: Jag kan relatera till bilden väldigt lätt. Jag mår väldigt dåligt i vissa perioder som börjar komma oftare. Men det är inte många som känner till det, för att jag tar på mig en ”mask” för jag inte vill visa det. Jag tror att det är många som känner likadant för att man vill verka normal.
Jag tycker att det är bra att Magritte har målat en sådan här bild. Att han vågar ta upp ett sådant känsligt ämne så tidigt, jag menar det är fortfarande tabu att prata om att man mår dåligt. Men han tog upp det på det tidiga 1900-talet.
Jag får en känsla av sorg. Att man ”måste” ta på sig en mask och låtsas för att man är rädd vad andra tycker och jag tycker att det är konstigt att det skall vara så. Samt en känsla av glädje för att man känner att man inte är ensam om att fejka utan att det finns fler som mår likadant.